Johan Carlsson

Ja, nu kommer det inlägg som kommer handla om innebandy igen. Ni som inte är så sugna på att läsa om det, sorry. Men det blir mest innebandy idag igen. Händer inte så mycket annat här uppe.

---

Runt om i Värmland "produceras" det alltid fram innebandytalanger, målvakter som backar, tjejer som killar, målskyttar som grovjobbare. De kommer från egentligen alla möjliga, och omöliga håll, Charlottenberg, Väse, Skoghall, Skåre, Geijersholm, Mangskog, Karlskoga, ja listan kan göras hur lång som helst egentligen. Men på vissa ställen har frekvens av talanger varit, och är, högre än hos andra. Sådana ställen brukar kallas "Talangfabriker". Talangfabriker finns i alla sporter och på alla möjliga ställen. Ajax i fotboll ses om en av världens bästa sådana och här i Sverige har BP mycket anseende att vara en talangfabrik. På samma sätt om MODO Hockey är den senaste 20 åren Sveriges bästa talangfabrik inom hockeyn.

Hur ser det då utom inom värländsk innebandy? Finns det några "fabriker"? Självklart finns det det. Några har fastnat på min näthinna. När jag var mellan ca 13-17 år så fanns det en tydlig rival för oss i Edebäck, den hette Nykroppa. År efter år var det vi mot Nykroppa som slogs om segern i P84-serien. Och, jag ska vara helt ärlig, Nykroppa var lite bättre, inte alla gånger, men flest. Nyrkoppa är en liten ord mellan Filipstad och Storfors, där bor inte direkt många person där. Men innebandyspelare de kunde producera eller förälda eller vad man vill kalla det. Eller vad sägs om David Eriksson (U19-landslaget), Daniel Johnsson (U19-landslaget och SSL-spelare), Robin Nilsson (div 1 och världsrekord för hårdaste skottet), Tobias Lungström (flera div 1-klubbar), Mattias Fast (div 1), Daniel Falk (U19-lanfslaget och SSL-spelare), Magnus Stjernberg (U19-landslaget och tackat nej till flera anbud att spela i SSL) och den bäste av dem alla Henrik Stjernberg (U19-landslaget och f.d. SSL-spelare). 5 U19-landslagsspelare, 3 SSL-spelare (och en till som hade spelar där om han bara velat) och ytterligare 4 som spelat flera år i division 1. Från lilla Nykroppa. Helt otroligt. Och alla födda mellan 1984 och 1988. Tyvärr dog ju ut efter att alla dessa "stjärnor" stack därifrån (av naturliga skäl). Men det glädjer mig att se att Nykroppa ska göra comeback i seriesammahang på seniornivå till hösten. Kanske får vi snart stifta bekantskap med en ny generation av Stjernbergs, Erikssons och Johnssons.

Medans Nykroppa fick fram många bra killar har en annan klubb i Värmland lyckats med att få fram duktiga och talangfulla killar och tjejer. Och det utan att varken damlaget eller herrlag varken nu eller egentligen någonsin spelat på någon speciellt högt nivå. SK Örnen från lilla Molkom, ja orten som man måste åka igenom för att komma till Karlstad om man åker från Filipstad eller Hagfors, är klubben som fostrad otaliga distriktslagsspelare, division 1-spelare, damelitspelare och landslagsspelare. Spelare som Niklas Nilsson (Skoghall, en av de största målvaktslöftena som Värmland fått fram senaste 10 åren, egentligen bara Jon Hedlund och Kevin Kindström som kan konkurrera), Malin Andersson (Karlstad, spelar/spelat i både elitserien och U19-landslaget), Rasmus Borsch (Karlstad, div 1-spelare sedan flera år tillbaka och en av länets mest produktiva målskyttar), Jesper Karlsson (Hagfors IBS, mest poäng på SDF-SM, debut i div 2 som 15 åring), Amanda Persson (Skattkärr (?), en av Värmlands mest lovande juniorbackar, flera SDF-SM och div 1-spelare sedan något år tillbaka) och den bästa av dem alla, Elin Reinestrand (KAIS Mora, spelar i A-landslaget, kommentarer överflödiga). Framgångarna bland Örnen-produkterna är kanske inte lika glittriga som hos Nykroppa-killarna. Men Örnens fördel eller vad man ska kalla det är att dessa sex spelare är egentligen bara några av alla spelare Örnen fått fram som varit med i olika årgångar av Värmlandslagen, otal spelare i förbundsseriena och så vidare. Alla spelare har också en annan sak gemensamt förutom moderklubbsadressen, de har alla lämnat Örnen när de var mellan 15-17 år. Var det blir så tror jag bottnar i att då börjar de gymnasiet, vilket innebär för de flesta att det Karlstad och då är det lätt att lockas över till Karlstad, Skoghall, GS 86 eller Sjöstad. Men lider Örnen av det, ja kanske, de skulle ha ett riktigt bra dam och herrlag om alla vore kvar. Men samtidigt, Örnen kanske har hittat sin plats i innebandyvärmland. Tänk om fler kunde göra det.

Mitt sista stopp blir en klubb som kommit som en komet senaste åren. Både när det gäller seniorlagets avancemang i seriesystemet, men också antalet duktiga och talangfulla egna produkter. Tidigare var det så att talanger i värmländsk innebandy kom från Karlstadregionen och från östra värmland (Karlskoga och Filipstad med omnejd). Men någon gång i mitten av 00-talet blev det en ändring. Plötsligt började spelare från västra Värmland knacka på dörren till både distriktslag och lagen i förbundseriererna. Den första som "bröt isen" var Daniel Jonsson när han var med och vann SM-guld med 86:orna i 17-SM och senare skrev på för GS 86. Och efter det har det bara rullat på. Håkan Wingskog, Simon Löfvenholm, Anders Lundberg, Gustav Arvidsson, Christoffer Nilsson, Tobias Henrysson, Markus Sandberg, Jimmy Nordenberg etc. Sedan ska det tilläggas att de tongivande spealarna i Mangskog (varav de flesta är för bra för div 3), som nu bytt över till Arvika, alla nästan alla Arvika som moderklubb, jag tänker på Berntsson, Fredriksson närmast. Hur kommer detta då? Varför började Arvika "helt plötsligt" producera så duktiga spelare? Jag har min tes ganska klar. Genom engagerade, utbildade och kompententa ledare lyckades man ta hand om sina fröna till de talangfulla spelarna och istället för att spela vidare med många äldre i A-laget (när man var i div 5) så fick ungdomarna chansen, och tog den, fullt ut. Det är tack vare ungdomarna (och ledarna) som Arvika finns idag finns i toppen av div 3. Och jag tror inte de har nåt sin slutdestination. Arvika ser jag som favoriter till seriesegern kommande säsong. Dock ska det bli intressant att se hur det går med 92:orna och 93:orna (och kanske yngre) som inte riktigt tagit plats i A-truppen, men som stod på tur, nu när klubben fått (nej, de är inte värvade som Brigitta Arvidsson varje gång påtalar för mig, "vi har inte värvat, spelarna kom självmant") fin flera duktiga och etablerade spelare. Hur reagerar spelarna när de inte får chansen, som deras några år äldre klubbkamrater fått år efter år. Dock tror jag Arvika kommer fixa detta. Och oavsett har de visat att de är en ny talangfabrik. En sista fråga återstår, hur länge kommer de få behålla talangerna? Hittils har ju bara Wingskog och Jonsson lämnat kommunen för högre serier. Något säger mig att de inte är de sista.

Det finns kanske andra personer som tycker andra klubbar är större och bättre talangfabriker än dessa tre. Men just dessa tre har fastnat på min näthinna och präglat min uppväxt inom innebandyn i Värmland fram tills idag.

Men vem vet var nästa årtiondes talangfabrik finns, kanske är det Deje, eller möjligtvis Vålberg eller kanske Karlstad IBF. Den som lever får se. En sak är dock säker, talanger får Värmland alltid fram. Nu är det dags att se till att vi tar hand om de dom bättre. Och det är en hemläxa till samtliga klubbar i länet, både dam och herr.

OBS! Dessa åsikter ska ses som mina privata och endast det.

---

Dagens video blir nya (?) svenska artisten John ME med sin Love is my drug.



---

För övrigt anser jag att Ekshärads Sporthall bör byggas ut.