D-day
Idag är det säsongens sista omgång i PL och det känns mycket skönt att man som United-supporter inte behöver vara nervös eller liknande, vi kan ju lugnt och skönt se vårat reservbetonde lag spela mot Hull. Ska bli riktigt kul att se supertalangerna Welbeck, Fabio och Macheda spela och lika kul ska det bli att äntligen få se Tosic från start.
---
Återstår två veckor i skolan och vi kan lägga en rätt go vecka bakom oss. Tisdagen var bland de bättre dagarna i skolan på länge, oerhört intressanta diskussioner i klassen när det var Speaker's Corner måste jag säga. Onsdagen bjöd på roliga skratt och ren glädje när vi hade dans/rörelseuppvisning. Att vi helgen började redan i torsdags gör ju inte saken sämre direkt heller.
Igår var utflyttningsfest hos Karlund. Rätt så mycket folk och härlig stämning får man lov att säga. Karlund ska ju flytta ihop med Madde och på hos NWT på Strand, i vad Karlund själv kallar "världens bästa lägenhet". Fler och fler i min umgängeskrets lämnar Kronoparken för stan och måste säga att jag känner lite sug att göra det jag med. Men som ni alla vet, det finns nog inte något som mer jobbigt än att just flytta.
---
Idag är det D-day.
---
Precis som det är slutspelsdramatik i NHL-slutspelet är minst lika dramatiskt, om inte mer, i NBA-slutspelet. Säsongens stora dominanter är Cleveland Cavaliers, anförda av NBA:s stora stjärna, LeBron James. Och i Clevelands senaste match (andra semin mot Orlando) låg Cleveland under med 95-93 med en sekund kvar. Orlanda hade vunnit den första matchen och kunde då åka hem till Orlanda för två raka hemmamatcher med en 2-0 ledningen i serien. Men då klev LeBron fram. Då visade han varför det är skilland på att vara en stjärnspelare och att vara en riktig stjärnspelare, spelare vill ta ansvar, spelare vill ha bollen, spelare som vill avgöra. Han visade varför han kallas för basketens nya Michael Jordan. Se, begrunda och njut av när en av idrottsvärldens bästa visar varför han är bäst i NBA.
Inte så dåligt gjort va? Men än har han en bit upp till Jordan. 1998 spelade hans Chicago final mot Utah Jazz. Med 16 sekunder av matchen ledde Utah, men Jordan tar då bollen av Utahs Karl Malone och till anfall. Bulls behövde en två-poängar för att bli NBA-mästare. Jordan vill inte passa bollen till någon annan. Han ville avgöra, han ville ta ansvar. Se och njut, detta är modern idrottshistoria när det är som allra bäst.
---
Dagens musikval blir en låt tillägnad Jonsson.
---
För övrigt anser jag att Ekshärads Sportall bör byggas ut.
