Hur känns det?
Igår fick jag frågan hur det kändes att vara med och vinna SM-guld. Han som frågade sa att det inte framgick i texterna på hemsidan, och det stämmer väl. När jag fick frågan visste jag inte vad jag skulle svara faktiskt. Vad kände jag egentligen?
Under matchen var det ju enorma glädjeyttringar, jag är nästan överdrivet glad när mitt lag gör mål i en match som verkligen gäller nåt. Och självklart när slutsignalen gick kom det en glädjevåg till. Men efter det då? Det jag fick igår när jag fick frågan var, tomhet. Liksom, efter alla matcher, allt fixande och donande med bokningar, sponsring etc så var det liksom som en tomhet kom. Liksom svårt att förklara på nåt mer vettig sätt.
Nu i efterhand, och förstås även efter matchen, var det enorm stolthet man kände för killarna. De har slitit på matcher, träningar sedan i somras. De har blivit beskylda för att de inte hade något att göra i slutspelet, Hässelby skulle vinna enkelt och HIBS skulle åka hem utan medalj. Men de visade med blod, svett och tårar (som Thomas beskrev) kan man komma hur långt som helst. De visade en enorm kämpglöd, lagmoral och vilja under helgen. Trion med Robin, Jesper och Albin har av helt naturliga skäl fått mest uppmärksamhet efter helgen. Robin var en vägg i mål, Jesper visade att han är en av landets bästa 93:or och Albin att han är och förblir en målskytt av rang.
Men utan grabbarna i blåställ hade vi inte vunnit. Jakob Lindström var egentligen 11:e spelaren, men när Basti försvann kom han in, och jises om han tog för sig. Han stressade sönder Hässelbyförsvaret flera gånger. Det blev visserligen inget mål under helgen, men han och hans center Filip var värd flera. Simon Larsson och Sebastian Lie skötte sig utmärkt, "andrafemman" skulle spela 0-0 och de var grundstenarna i det defensiva arbetet. Jag undrar fortfarande ur Oskar Thorén lyckas göra mål när han kommer ensam med tre Hässelbyspelare. Karl Pontén döck upp som gubben i låden när han slog in 1-0 i finalen och stöd i övrigt för en, som vanligt, stabil insats. Simon Björk ska ha cred för att han verkade jobbade hela matcher, han slet som ett djur åt båda håll och var även med och skapade en hel del. Linus kom in från bänken och visade noll respekt mot FCH i finalen.
Men en spelare jag vill lyfta lite extra är Andreas Bengtsson. Under våren har han fått testa på att spela back några gånger. Tanken var dock att han inte skulle göra det under USM, men när Basti går sönder, blev det backplatsen för han. Bengtsson fanns överallt i försvaret, förlorade inte en närkamp, bidrog i offensiven och framförallt han visade ingen respekt alls trots att han mötte guldfavoriterna i semin och storlaget FCH i finalen. Bengan tycker jag symboliserade det som vi stod för under helgen, blod, svett och tårar.
- - -
Men jag måste komma tillbaka till mina känslor. Men för att sammanfatta mycket så räcker det med att ta fram Karin Boyes "I rörelse" (som även en viss Tommy Svensson gjorde 1994).
Nog finns det mål och mening i vår färd -
men det är vägen, som är mödan värd.
För det tycker jag stämmer direkt. Vad hade ett SM-guld varit utan den långa färden i dit. Först kvalet i Hagfors. Sedan regionslutspelet där vi inte visste egentligen hur bra eller mindre bra vi var. Minnena från den dramatiska semin mot ÖSK Ungdom där Filip avgör i sudden och sedan regionfinalen mot Lindås där vi leder med 4-2 tappar till 4-4 innan Albin avgör med ett hat-trick.
Vad hade ett SM-guld varit utan bussresan ner till Helsingborg, vändningen mot Hässelby, då ingen trodde vi kunde vinna. Ja vad hade ett SM-guld varit utan det?
Nog finns det mål och mening i vår färd -
men det är vägen, som är mödan värd.
Karin hade så jävla rätt!
- - -
Ett STORT tack till Samuel och Johan. Era ord värmer!!
http://jogus.blogg.se/2010/march/hagfors-kan.html
http://carlssonsamuel.webblogg.se/2010/march/sm-guld.html
- - -
Jag vet att många där ute har negativa åsikter om Hagfors, innebandygymnaiset, HIBS och HIF. Men en vecka som denna, helt ärligt, då skiter jag fullständigt i det. Men tro mig, jag tror jag stenhårt på vårat upplägg, i Johan och Thomas har skolan två kanoninstruktörer, det är ett bra samarbete med föreningen, föreningarna är bra organiserade. Folk ska ha åsikter, annars dör samhället. Men jag är lite less på folk som pratar bakom ryggen och inte vågar stå för sina åsikter i det offentliga.
Har ni en åsikt, stå för den med ert namn, annars, var tysta!
- - -
För övrigt anser jag att Ekshärads Sporthall bör byggas ut samt att Hagfors behöver en ny sporthall.
Under matchen var det ju enorma glädjeyttringar, jag är nästan överdrivet glad när mitt lag gör mål i en match som verkligen gäller nåt. Och självklart när slutsignalen gick kom det en glädjevåg till. Men efter det då? Det jag fick igår när jag fick frågan var, tomhet. Liksom, efter alla matcher, allt fixande och donande med bokningar, sponsring etc så var det liksom som en tomhet kom. Liksom svårt att förklara på nåt mer vettig sätt.
Nu i efterhand, och förstås även efter matchen, var det enorm stolthet man kände för killarna. De har slitit på matcher, träningar sedan i somras. De har blivit beskylda för att de inte hade något att göra i slutspelet, Hässelby skulle vinna enkelt och HIBS skulle åka hem utan medalj. Men de visade med blod, svett och tårar (som Thomas beskrev) kan man komma hur långt som helst. De visade en enorm kämpglöd, lagmoral och vilja under helgen. Trion med Robin, Jesper och Albin har av helt naturliga skäl fått mest uppmärksamhet efter helgen. Robin var en vägg i mål, Jesper visade att han är en av landets bästa 93:or och Albin att han är och förblir en målskytt av rang.
Men utan grabbarna i blåställ hade vi inte vunnit. Jakob Lindström var egentligen 11:e spelaren, men när Basti försvann kom han in, och jises om han tog för sig. Han stressade sönder Hässelbyförsvaret flera gånger. Det blev visserligen inget mål under helgen, men han och hans center Filip var värd flera. Simon Larsson och Sebastian Lie skötte sig utmärkt, "andrafemman" skulle spela 0-0 och de var grundstenarna i det defensiva arbetet. Jag undrar fortfarande ur Oskar Thorén lyckas göra mål när han kommer ensam med tre Hässelbyspelare. Karl Pontén döck upp som gubben i låden när han slog in 1-0 i finalen och stöd i övrigt för en, som vanligt, stabil insats. Simon Björk ska ha cred för att han verkade jobbade hela matcher, han slet som ett djur åt båda håll och var även med och skapade en hel del. Linus kom in från bänken och visade noll respekt mot FCH i finalen.
Men en spelare jag vill lyfta lite extra är Andreas Bengtsson. Under våren har han fått testa på att spela back några gånger. Tanken var dock att han inte skulle göra det under USM, men när Basti går sönder, blev det backplatsen för han. Bengtsson fanns överallt i försvaret, förlorade inte en närkamp, bidrog i offensiven och framförallt han visade ingen respekt alls trots att han mötte guldfavoriterna i semin och storlaget FCH i finalen. Bengan tycker jag symboliserade det som vi stod för under helgen, blod, svett och tårar.
- - -
Men jag måste komma tillbaka till mina känslor. Men för att sammanfatta mycket så räcker det med att ta fram Karin Boyes "I rörelse" (som även en viss Tommy Svensson gjorde 1994).
Nog finns det mål och mening i vår färd -
men det är vägen, som är mödan värd.
För det tycker jag stämmer direkt. Vad hade ett SM-guld varit utan den långa färden i dit. Först kvalet i Hagfors. Sedan regionslutspelet där vi inte visste egentligen hur bra eller mindre bra vi var. Minnena från den dramatiska semin mot ÖSK Ungdom där Filip avgör i sudden och sedan regionfinalen mot Lindås där vi leder med 4-2 tappar till 4-4 innan Albin avgör med ett hat-trick.
Vad hade ett SM-guld varit utan bussresan ner till Helsingborg, vändningen mot Hässelby, då ingen trodde vi kunde vinna. Ja vad hade ett SM-guld varit utan det?
Nog finns det mål och mening i vår färd -
men det är vägen, som är mödan värd.
Karin hade så jävla rätt!
- - -
Ett STORT tack till Samuel och Johan. Era ord värmer!!
http://jogus.blogg.se/2010/march/hagfors-kan.html
http://carlssonsamuel.webblogg.se/2010/march/sm-guld.html
- - -
Jag vet att många där ute har negativa åsikter om Hagfors, innebandygymnaiset, HIBS och HIF. Men en vecka som denna, helt ärligt, då skiter jag fullständigt i det. Men tro mig, jag tror jag stenhårt på vårat upplägg, i Johan och Thomas har skolan två kanoninstruktörer, det är ett bra samarbete med föreningen, föreningarna är bra organiserade. Folk ska ha åsikter, annars dör samhället. Men jag är lite less på folk som pratar bakom ryggen och inte vågar stå för sina åsikter i det offentliga.
Har ni en åsikt, stå för den med ert namn, annars, var tysta!
- - -
För övrigt anser jag att Ekshärads Sporthall bör byggas ut samt att Hagfors behöver en ny sporthall.
Kommentarer
Postat av: Birgitta
Hej och grattis till guldet. Nu får ni väl en ny hall snart ?!! SM-guld - bättre reklam kan väl inte kommunen få.
Postat av: Johan
Stort, stort TACK! Ja vi hoppas på det i alla fall! Men jag är lite pesimist faktiskt.
Lycka till i kvalet!
Trackback
