Rapporten
För några veckor sedan arrangerade VIBF SDF-SM för 15-åringar. Årets största innebandyfest i Sverige för att inte säga världen. Ja det slår stora SM, Innebandyfesten och även den äldre varianten av 17-SM.
För egen del blev det ett litet annorlunda SM. "Normalt" sett brukar jag ju försöka se så många matcher och olika distrikt som möjlgt, alltså med målet att hitta en spelare som ger en wow-upplevelse. Som när man såg Jakob Jonsson och Viktor Jansson spela ut Örebro för två år sedan eller när man såg Albin Sjögren ifjol. För att inte glömma Elin Gabrielsson och Amanda Delgado Johansson. Men i år var jag med och var överledare för Värmlandslagen, ett hedersuppdrag tycker jag. Det innebär att det blev mindre med matcher med andra lag, men istället fick man en inblick bakom kulisserna och framförallt vara med och hjälpa till så att spelare och ledare skulle kunna koncentrera sig på innebandyn.
Men visst blev det också några fler matcher än bara Värmlands som man såg. Och visst finns det spelare som fastnade på näthinnan även i år. Måste väl börja med två spelare som är bland det mest spännande svensk innebandy har fått fram på damsidan på senare år. Elin Gabrielsson och Amanda Delgado Johansson, båda från Uppland (och Sten Sture). Gabrielsson har en blick för spelet som få andra, en bollbehandling som få besitter och kan komma att bli hur bra som helst, oavsett om hon nästa år spelar i RIG Umeå eller i Sten Sture. Hennes lagkamrat ja vad ska man säga om henne. Innan SM hade hon redan gjort 29 poäng under sin debutsäsong i div 1 för Sten Sture, 29 poäng som 15-åring på en halv säsong! Naturlig sniper, spelsinne, fart och så vidare. Dessutom rightare och det är ju alltid ett plus. Framtiden för henne verkar bli i Sten Sture.
En annan tjej som man måste lyfta fram är förstås Filipstadsprodukten Johanna Hultgren. Ett år yngre än de flesta, men få har bättre teknik och mer naturlig avslut än Johanna. Besitter också det allra viktigaste träningsviljan och förmåga att träna hårt för att nå sina mål. Ska bli oerhört roligt att följa henne framöver, både i HIF och i SM nästa år.
Ett lag som jag fastnade för var Hälsinglands tjejer. Deras avslutande match var mot Dalarna. Båda stod på samma poäng och delade andraplatsen. Småland hade redan vunnit gruppen. Vann Hälsingland skulle de gå vidare, vann Dalarna eller om det blev oavgjort var det dock Dalarna som skulle avancera till slutspelet. När halva matchen var spelad stod det 2-2 och då började det som skulle turnerings match. Dalarna gör 2-3 efter åtta minuter, men innan det gått nio minuter har Hälsingland vänt och leder med 4-3. Dalarna hinner dock både kvittera och ta ledningen innan perioden är slut, och med båda målen inom åtta sekunder.
I den sista perioden kvitterar sedan Hälsingland i PP. Och 2,5 minut kvar tar man ledningen. Och hela matchen igenom spelar Hälsingland verkligen innebandy. Bollen spelas efter backen, man tar djupledslöpningar, har härliga instick, söker öppna ytor i passningarna dit spelare är på väg, vänder spelet snabbt etc etc. Så ju längre matchen gick började jag och de jag satt brevid mig att heja mer och mer på Hälsingland. Och när de gör 6-5 med 2,5 minuter ställer jag mig upp helt spontant och skriker ut "JA!!!!" och kommer sedan på mig själv med att tänka "men vad jag gör?". Hälsingland kommer närmare och närmare slutspel. Dalarna tar ut sin målvakt med minuten kvar. Hälsingland får ett gyllene tillfälle med tio sekunder kvar när en spelare kommer fri på vänsterkanten, men istället för att hålla i bollen skjuter hon mot mål.
Dock missar hon, en back i Dalarna får tag i bollen och slänger upp den mot Hälsingslands mål. Bollen tar i huvudet på en hälsinge-back. Domarn blåser förstås av, och dömer straff. Hade det blivit utvisning och frislag hade nog Dalarna varit nöjda, men nu blir det straff. En av de hårdaste och mest brutala straffen ett lag fått någonsin. Fyra sekunder på matchen. Dalarna skickar fram Ellinor Berling. Det visar sig att denne Berling besitter nerver av stål, helt iskallt stänker hon upp bollen i nättaket. Dalarna till slutspelet. Vilken dramatik, vilken match. Jag led något fruktansvärt med hälsingetjejerna. Men vad ska man säga om Dalarna? Fyra sekunder från att åka ut går man sedan till final och får med sig en silvermedalj hem. För i finalen blev Småland för svåra när de helt rättvist vann guldet anförda av Stina Ander.
- - -
Dalarnas resa till finalen var dramatisk. Men inget och verkligen inget slår Västernorrland. Man inleder SM med att möta Skåne. Skåne vinner matchen, och det med 12-1! Men genom vinster mot Västerbotten och Västmanland (med uddamålet) har man chans till slutspel eftersom Skåne överraskade förlorade mot Västerbotten. I den sista matchen möter man dock Sthlm. Men på något sätt spelar man 1-1 mot "omöjliga" Sthlm. Hej då Skåne. Välkomna till slutspel Västernorrland.
Dramatiken fortsätter i slutspelet. Man vinner i sudden mot Uppland (2-1), man vinner med 3-2 mot Göteborg i semin. Sen väntar Sthlm i finalen. Där gör man en otroligt bra insats, man spelar tight i försvaret, har en keeper som står på huvudet och tar allt (Viktor Bylund, helt klart bäst av alla målvakter jag såg under SM) och forward som på de få chanser man får fram är sylvassa. Man ligger under med 0-1, men vänder och vinner ett historisk guld för Västernorrland, det första på pojksidan. Någonsin.
Fanns det några pojkspelare som stack ut då. Ja absolut. Såg som sagt inte lika mycket av de andra lagen. Men killen med SM:s bästa namn, Karl-Dennis Bryngelsson i Göteborg går en bra framtid till mötes, målfarlig, typ 1.90 lång kommer han bli farlig och svårstoppad framöver. Sthlm har som vanligt flera bra spelare, kanske ingen Albin Sjögren, men väl en Tommy Bolin (var länge sedan det fanns en bra spelare som hette Tommy i elitinnebandyn), Lukas Johansson och Adam Forslöv. Västnorrlands Markus Lindström är nog RIG-bound. I Christoffer Johansson tror jag både Gästrikland och Alba fått fram en yngre variant av U19-landslagsmannen Wiktor Johannesson. Sedan blev jag även imponerad av Södermanlands Robert Andersson som känns som spelare som besitter många av de viktiga kvalitéerna, fart, teknik, skott, målfarlig och allsidig (spelade både back och forward).
Blev några namn, så några matcher såg man ju i alla fall.
- - -
Värmland då? Ja Johanna har jag nämnt redan. Av tjejerna i övrigt tycker jag Cornelia Proper gjorde bra på backplats. Lugn i spelet, vågade fylla på i offensiven. Fanny Kruse, vilken speed och vilket mod hon hade i det offensiva spelet. Härligt att se. Båda dessa kommer från Grums och det är riktigt roligt att konstatera att Grums fått fart på ungdomsverksamheten och får fram talanger på löpande band. Sedan skulle jag vilja lyfta fram en annan 96:a som ska bli intressant att se nästa år, Rebecca Andersson från Kristinehamn. En spelskicklig, speedig center som jag tror kan bilda en farlig duo tillsammans med Johanna nästa år.
Hos killarna var det en jämn insats. Alla kedjor presterade, men man saknade kanske en riktigt naturlig målskytt som 93:orna (Edman och Englöw) och 94:orna (Degeryd) hade. Men kändes som det fanns en oerhört härlig moral i laget och mycket karaktär där alla kämpade och slet i alla matcher och aldrig veck ner sig. Mattias Einer imponerade i alla matcher han spelade, kraftfull spelare som bidrog både i offensiven och defensiven. Elias Hallström, en spelskicklig back som jag tror går en bra framtid tillmötes. Mattias Bråth Nykvist, vilken energi, sprang konstant, hela tiden. Kedjan med Ingman - Johansson - Magnusson fick inte riktigt till det, men växte för varje match. Men mest kanske den yngste i laget imponerade, Victor Edberg. Med fart, teknik, spelsinne och ett bra skott kommer han bli oerhört intressant att se nästa års SM. Kanske tillsammans med en hagförsing vid sin sida?
För som sagt nästa år går återigen i Karlstad. Jag längtar, redan.
- - -
För övrigt anser jag att Ekshärads Sporthall bör byggas ut samt att Hagfors behöver en ny sporthall.
