Ja det var en dag i
Nu är det bara minuter kvar till dopparedagen (även om det doppas bröd i så många hus längre tror jag), och trots att det är snö och kallt ute och som sagt dan före dopparedan, så sitter jag å tänker på en helt annan dag, i en helt annan månad, i en helt årstid, ett helt annat år.
Ja det var en dag i augusti (tyvärr inte juni, och fortsättningen av historien har inget samband med Lasse Berghagens klassiker), jag tror det var augusti i alla fall. Det var när jag gick i fyran eller femman, så året måste ha varit 1996 tror jag. Vi hade besök här på Björkbacken, min pappa var nämligen "klasspappa" i min klass tillsammans med Hans Mallwitz. Hans diskuterade med pappa om innebandy. Detta var nog första gången som innebandy diskuterades i vårt hus, så vitt jag kommer ihåg i alla fall (dock inte sista). Det de diskuterade var om inte vi, min klass (läs fotbollslag) skulle starta upp ett innebandylag, så vi hade något att göra på vintern (den känns av många av er va?). De kom framtill att det skulle vi nog testa, och vem om jag inte fick uppdraget att "undersöka" intresset i skolan. Jag skrev ihop en lista på de som var intresserade och lite senare hade vi vår allra första träning i idrottshallen på Stjärnfors Skola under ledningen av Hans förstså. Det tog inte många träningar innan 84:orna (jag är 85:a) blev intresserade och hängde. Vi var ett gäng med ex. Mallwitz, Ek, Ström, Karlstam, Shahin med flera. Efter något år slog vi ihop oss med 84/85:orna från Bergsängs skola och tillsammans med några ekshäringer så blidade vi Edebäcks allra första lag någonsin. Första seriematchen var mot HIBS, vi vann, förstås. Tror Karlstam gjorde sju mål eller nåt. Men det är inte Karlstam detta ska handla om. Utan om han som drog igång allt detta, Hans Mallwitz.
För som sagt, från allra första dagen på min innebandykarriär fram tills i vår har Hans varit en central del inom innebandyn för mig. Han har varit tränare, lagledare, ordförande, materialare, researrangör, ja allt du kan tänka dej. Tack vare Hans kom vi ut i världen, var på cuper till flera ställen i Sverige, han fixade cup-resor till exotiska ställen (inom innebandyvärlden i alla fall) som Weissenfels och Groningen. Hans engagemang, hans otroliga brinnande intresse, hans passion för innebandy och ungdomar, är något jag alltid kommer bära inom mig. Utan Hans, och Ove Erneström ska tilläggas, hade ni inte läst dessa rader, för de hade aldrig skrivits annars. De tog hand om mig, böjd in mig i innebandyvärlden både som spelare, tränare och organisationsledare. Jag har otroligt mycket att tack Hans för, både inom innebandyn och privat. Resan till Tysklands-VM 2006 kommer jag aldrig glömma, "Pirri, du sover, du sover, du vet ingenting om någon resa" (för er som inte fattar, kolla in detta: http://www.youtube.com/watch?v=aARuygNecT8, om ni orkar se hela så spola fram till 2:25) eller när vi sitter mitt i svenska klacken på Tyskland-Sverige och Podolski gör 1-0 efter 4 minuter, alla svenskar sätter sig ner, men Hans, införd den vita tyska landslagdressen, ställer sig upp och jublar glatt.
Jag kan bara citera, och instämma, en av alla de ungdomar som Hans haft som tränare inom innebandy och fotboll. "Hans var/är kanske inte den bästa innebandytränaren jag haft, men han är utan tvekan den allra bästa ledaren jag haft någonsin."
Jag läste i VF att Hans ska öppna Resturang Mallwitz i Uddeholm, jag önskar Hans lycka till, även om jag är rätt övertygad om att han kommer fixa det galant.
Så tack Hans för allt, fortsätt jobba på i Edebäck, jag vet att du gör ett kanonjobb och som sagt lycka till med restuarangen.
Och, vi syns på juldagen!
---
För övrigt anser jag att Ekshärads Sporthall bör byggas ut samt att Hagfors behöver en ny sporthall.
Ja det var en dag i augusti (tyvärr inte juni, och fortsättningen av historien har inget samband med Lasse Berghagens klassiker), jag tror det var augusti i alla fall. Det var när jag gick i fyran eller femman, så året måste ha varit 1996 tror jag. Vi hade besök här på Björkbacken, min pappa var nämligen "klasspappa" i min klass tillsammans med Hans Mallwitz. Hans diskuterade med pappa om innebandy. Detta var nog första gången som innebandy diskuterades i vårt hus, så vitt jag kommer ihåg i alla fall (dock inte sista). Det de diskuterade var om inte vi, min klass (läs fotbollslag) skulle starta upp ett innebandylag, så vi hade något att göra på vintern (den känns av många av er va?). De kom framtill att det skulle vi nog testa, och vem om jag inte fick uppdraget att "undersöka" intresset i skolan. Jag skrev ihop en lista på de som var intresserade och lite senare hade vi vår allra första träning i idrottshallen på Stjärnfors Skola under ledningen av Hans förstså. Det tog inte många träningar innan 84:orna (jag är 85:a) blev intresserade och hängde. Vi var ett gäng med ex. Mallwitz, Ek, Ström, Karlstam, Shahin med flera. Efter något år slog vi ihop oss med 84/85:orna från Bergsängs skola och tillsammans med några ekshäringer så blidade vi Edebäcks allra första lag någonsin. Första seriematchen var mot HIBS, vi vann, förstås. Tror Karlstam gjorde sju mål eller nåt. Men det är inte Karlstam detta ska handla om. Utan om han som drog igång allt detta, Hans Mallwitz.
För som sagt, från allra första dagen på min innebandykarriär fram tills i vår har Hans varit en central del inom innebandyn för mig. Han har varit tränare, lagledare, ordförande, materialare, researrangör, ja allt du kan tänka dej. Tack vare Hans kom vi ut i världen, var på cuper till flera ställen i Sverige, han fixade cup-resor till exotiska ställen (inom innebandyvärlden i alla fall) som Weissenfels och Groningen. Hans engagemang, hans otroliga brinnande intresse, hans passion för innebandy och ungdomar, är något jag alltid kommer bära inom mig. Utan Hans, och Ove Erneström ska tilläggas, hade ni inte läst dessa rader, för de hade aldrig skrivits annars. De tog hand om mig, böjd in mig i innebandyvärlden både som spelare, tränare och organisationsledare. Jag har otroligt mycket att tack Hans för, både inom innebandyn och privat. Resan till Tysklands-VM 2006 kommer jag aldrig glömma, "Pirri, du sover, du sover, du vet ingenting om någon resa" (för er som inte fattar, kolla in detta: http://www.youtube.com/watch?v=aARuygNecT8, om ni orkar se hela så spola fram till 2:25) eller när vi sitter mitt i svenska klacken på Tyskland-Sverige och Podolski gör 1-0 efter 4 minuter, alla svenskar sätter sig ner, men Hans, införd den vita tyska landslagdressen, ställer sig upp och jublar glatt.
Jag kan bara citera, och instämma, en av alla de ungdomar som Hans haft som tränare inom innebandy och fotboll. "Hans var/är kanske inte den bästa innebandytränaren jag haft, men han är utan tvekan den allra bästa ledaren jag haft någonsin."
Jag läste i VF att Hans ska öppna Resturang Mallwitz i Uddeholm, jag önskar Hans lycka till, även om jag är rätt övertygad om att han kommer fixa det galant.
Så tack Hans för allt, fortsätt jobba på i Edebäck, jag vet att du gör ett kanonjobb och som sagt lycka till med restuarangen.
Och, vi syns på juldagen!
---
För övrigt anser jag att Ekshärads Sporthall bör byggas ut samt att Hagfors behöver en ny sporthall.
Kommentarer
Postat av: Mamma
Det var fint skrivet om Hans. Han om någon har betytt oerhört för våra ungdomar i Uddeholm m omnejd. Tack Hans för allt du gjort , du är en riktig ELDSJÄL /Margot
Trackback
