Tillbaka i verkligenheten igen
Vilken vecka det har varit i Linköping. En otrolig framgång för värmländsk innebandy. Tjejerna tog silver och killarna brons. Sebastian Degeryd gjorde både flest mål och flest poäng (dock minst antal assist), Adam Hedin var bäst målvakten och Adina Augustsson dominerade på centerplatsen. Jag otroligt stolt över alla insats under SM, spelare och ledare har skött sig exemplariskt och visat upp att det finns en ljus framtid för innebandyn i Värmland. Detta efter några magra på 15-sidan. Hoppas 94:ornas framgång banar väg för fortsatta framgångar nu när SDF-SM de kommande åren kommer spelas i "den soliga staden i Värmland" som SIBF:s Martin Wolmhed presenterade Karlstad med.
---
Hur ska man då sammanfatta SM? Vart ska man börja. Man kan ju inte få med allt, det är omöjligt. Jag tar som fastnat mest på näthinnan.
Efter mitt förra inlägg fick jag frågan här på bloggen om vem som sköter defensiven åt radarparet Degeryd/Jernberg. Och svaret är lika enkelt som lätt att glömma bort. Centern i femman syndes inte till så mycket, men under hela gruppspelet skötte han sin uppgift perfekt. Han täckte ytorna bakom de offensivglada Vålbergarna, jobbade kopiöst i defensiven. När det var dags för kvartsfinal så presenterade han sig också för den stora publiken i Linköpings Sporthall. Med två mål och två assists visade Nordmarkens Emil Johansson att han även besitter offensiva egenskaper och fick helt rättvist priset som matchens lirare. Det är lätt att man som två-vägscenter glömms bort bakom två så duktiga och mycket produktiva forwards som André och Sebastian, lite grann som en defensiv mittfältare alltid får mindre uppmärksamhet kontra en offensiv dito. Men utan Emils jobb hade inte "Degen" och Jernberg haft ett lika bra SM, det är jag övertygad om. Så svaret är Emil Johansson, Nordmarkens IBF.
Men man kan ju inte undgå att skriva några rader om Emils kedjekompisar. Degeryd gör 16 mål på sex matcher, han visar upp sniperegenskaper som få besitter. Han verkar alltid stå rätt, hitta öppna ytor och dessutom, varje gång han får bollen i avslutningsläge så skjuter han direkt. Många vill lägga bollen till rätta för att få iväg ett bättre skott. Men Sebastian skjuter direkt, det gör att målvakten får kortare tid att hinna ställa om. Just den egenskapen är oerhört viktigt för en målskytt, och den skiljer ofta en "vanlig" målskytt" från en inte lika utpräglad målskytt.
Och vad vore en målskytt utan en playmaker (och tvärtom). Vi får tacka familjerna Degeryd och Jernberg att de bosatte sig i Karlstads kommuns ytterkanter så att Sebastian och André fått växa upp tillsammans och blivit så samspelta. För precis som att Sebastian är en sniper så är Jernberg en playmaker och ett "passningsgeni" av stor rang. Johan Gustafson sa till mig under kvartfinalen efter att Jernberg serverat Degeryd en macka (som för ovanlighetens skull Degeryd inte förvaltade) "hur kan han hitta alla passningar egentligen?". Och ja, jag undrar samma, hur ser han allt som de spelarna inte ser? Man det brukar heta att en del spelare har blick för spelet, och det epitet sätts väl på kanske lite för många spelare. Men ingen kan protestera mot att killen från Edsvalla har blick för spelet.
Men vad vore ett framgångsrikt lag utan en duktig målvakt. Skoghalls IBK håller på att skapa sig en fin målvaktstradition. Jon Hedlund är som bekant bäste juniormålvakten i landet och kommer med allra största sannolikhet spela i SSL nästa år. Adam Hedin visade att det finns de som vill axla hans stora mantel. Den storväxta Hedin var med sitt lugna, säkra spel en stor bidragande orsak till de värmländska framgångarna i Linköping. Hans plats i All-Star team och inbjudan till RIG var självklar. Och det är målvakternas år på RIG, båda de nuvarande målvakterna blir för gamla efter denna säsongen, så vägen mot RIG ligger öppen för duktiga målvakter, för första gången på tre år.
Andra värmlänningar som spelade bra/överraskade på mig var också backen och Molkompôjken Simon Nilsson (Skattkärrs IK) som med framförallt ett bra gruppspel visade han att det finns potential även den yngsta broden Nilsson (för Simon är väl yngst eller?). Hans backpartner Jens Karlsson (Skoghalls IBK) växte match för match under hela veckan och kanske är den backen i Värmland jag ser störst potential i. Den kraftfulle ytterforwarden Anton Westlund får Sunnanå se till att plocka upp i A-laget på en gång, han är mer än väl värd en plats i division 3 för det formsvaga Sunnanå-laget. Det fanns fler spelare som skötte sin olika roller mycket bra, allt från de hårt arbetande forwardsen i tredje linan till reserverna på bänken. Hela laget andades positivism och lagmoral.
Tjejerna då? Jag upptäckte när jag läste mitt senaste inlägg att det var noll ord om tjejerna. Skämes ta mej fan Johan! Nu ska jag försöka ta igen lite. Silver i SDF-SM är otroligt bra. Att det sedan ska avgöras på lottdragning, förlåt straffläggning, är som det är. Tjejerna ska vara otroligt nöjda och stolta över sin insats. Inte sedan 90:orna har Värmlands tjejer varit i semfinal (och final). Det har varit några magra år, men nu tändes ett ljus i tunneln. Vi får hoppas att vi går mot en härligt högtryck med strålande sol de kommande åren.
På förhand hade jag av naturliga skäl mindre koll på tjejerna än killarna. Men nu har jag lite bättre koll, minst sagt. Målvakten Sandra Jansson, Skoghall, imponerade. Det syntes inte på henne om matchen hon spelade var en gruppspelsmatch mot Västergötland eller SM-final mot Uppland. Hon var alltid lika lugn och arbetade hela tiden metodiskt i målet och överarbetade inte situationerna. Bakom mig under semifinalen satt ett gäng tjejer från Gästriklands distriktslag och de satt å pratade om Sandra flera gånger och var impade av hon ustrålade ett sådant lugn.
I mars ifjol skickade jag ett SMS till Johan Gustafson, "jag har sett en tjej som kan utmana Adina om titeln bästa 94:an i Värmland". Jag hade sett en tjej snurra upp allt och alla i Lilla VM-slutspelet. En tjej med en härlig teknik, fart och bra avslut. Jag hade sett Emmie Johansson, då i Hertzöga, numera i BK Vålberg. SM blev, tyvärr ska jag tillägga, första gången jag såg henne sedan Lilla VM (jag ser alldels för lite innebandy, egentligen). Och ja, jag var nöjd med min analys från mars ifjol. Tillsammans med Adina bildade hon en farlig duo i Värmland. Man undrar ju bra hon skulle vara om hon hade rutin från seniorinnebandy och va bra hon skulle kunna bli om valde att satsa på innebandy. Men något säger mig att hennes framgång går en lite grönare framtid tillmötes. Emmie är nämligen med i ett av flicklandslaget i fotboll.
Skriver man om tjejernas 94-värmlandslag så kan man inte undgå att prata om Adina Augustsson. I hennes personuppigfter står det att hon är född den sjunde juli 1994, men när man ser henne spela undrar man verkligen om man läst rätt. Hon spelar som hon vore flera år äldre. Alltid lugn i sitt agerande, ligger alltid steget för i tanken, styr medspelarna, pratar mycket, besitter en fin bollkontroll. Jag kan fortsätta länge till, men för att göra det lite kortare, Adina är en komplett spelare eller för att citera Karl Pontén, eller var Oskar Thorén (eller kanske båda), "fan va bra Adina är alltså". Hennes plats som center i All-Star team var odiskutabel. Jag har full förståelse för att RIG, Mora, John Bauer Umeå, John Bauer Karlstad och säkert ytterligare något innebandygymnasie kontaktade Adina under SM och bjöd in henne till sina respektive uttagningar. Oavsett vad hon hamnar till hösten, så är jag helt övertygad om att hon går en mycket fin framtid tillmötes på innebandyplan. Även om jag förstås hoppas hon stannar i Hagfors några år till.
---
De andra lagen då? Det tar vi i nästa inlägg. Detta får räcka för denna gången.
---
För övrigt anser jag att Ekshärad Sporthall bör byggas ut samt att Hagfors behöver en ny sporthall.
---
Hur ska man då sammanfatta SM? Vart ska man börja. Man kan ju inte få med allt, det är omöjligt. Jag tar som fastnat mest på näthinnan.
Efter mitt förra inlägg fick jag frågan här på bloggen om vem som sköter defensiven åt radarparet Degeryd/Jernberg. Och svaret är lika enkelt som lätt att glömma bort. Centern i femman syndes inte till så mycket, men under hela gruppspelet skötte han sin uppgift perfekt. Han täckte ytorna bakom de offensivglada Vålbergarna, jobbade kopiöst i defensiven. När det var dags för kvartsfinal så presenterade han sig också för den stora publiken i Linköpings Sporthall. Med två mål och två assists visade Nordmarkens Emil Johansson att han även besitter offensiva egenskaper och fick helt rättvist priset som matchens lirare. Det är lätt att man som två-vägscenter glömms bort bakom två så duktiga och mycket produktiva forwards som André och Sebastian, lite grann som en defensiv mittfältare alltid får mindre uppmärksamhet kontra en offensiv dito. Men utan Emils jobb hade inte "Degen" och Jernberg haft ett lika bra SM, det är jag övertygad om. Så svaret är Emil Johansson, Nordmarkens IBF.
Men man kan ju inte undgå att skriva några rader om Emils kedjekompisar. Degeryd gör 16 mål på sex matcher, han visar upp sniperegenskaper som få besitter. Han verkar alltid stå rätt, hitta öppna ytor och dessutom, varje gång han får bollen i avslutningsläge så skjuter han direkt. Många vill lägga bollen till rätta för att få iväg ett bättre skott. Men Sebastian skjuter direkt, det gör att målvakten får kortare tid att hinna ställa om. Just den egenskapen är oerhört viktigt för en målskytt, och den skiljer ofta en "vanlig" målskytt" från en inte lika utpräglad målskytt.
Och vad vore en målskytt utan en playmaker (och tvärtom). Vi får tacka familjerna Degeryd och Jernberg att de bosatte sig i Karlstads kommuns ytterkanter så att Sebastian och André fått växa upp tillsammans och blivit så samspelta. För precis som att Sebastian är en sniper så är Jernberg en playmaker och ett "passningsgeni" av stor rang. Johan Gustafson sa till mig under kvartfinalen efter att Jernberg serverat Degeryd en macka (som för ovanlighetens skull Degeryd inte förvaltade) "hur kan han hitta alla passningar egentligen?". Och ja, jag undrar samma, hur ser han allt som de spelarna inte ser? Man det brukar heta att en del spelare har blick för spelet, och det epitet sätts väl på kanske lite för många spelare. Men ingen kan protestera mot att killen från Edsvalla har blick för spelet.
Men vad vore ett framgångsrikt lag utan en duktig målvakt. Skoghalls IBK håller på att skapa sig en fin målvaktstradition. Jon Hedlund är som bekant bäste juniormålvakten i landet och kommer med allra största sannolikhet spela i SSL nästa år. Adam Hedin visade att det finns de som vill axla hans stora mantel. Den storväxta Hedin var med sitt lugna, säkra spel en stor bidragande orsak till de värmländska framgångarna i Linköping. Hans plats i All-Star team och inbjudan till RIG var självklar. Och det är målvakternas år på RIG, båda de nuvarande målvakterna blir för gamla efter denna säsongen, så vägen mot RIG ligger öppen för duktiga målvakter, för första gången på tre år.
Andra värmlänningar som spelade bra/överraskade på mig var också backen och Molkompôjken Simon Nilsson (Skattkärrs IK) som med framförallt ett bra gruppspel visade han att det finns potential även den yngsta broden Nilsson (för Simon är väl yngst eller?). Hans backpartner Jens Karlsson (Skoghalls IBK) växte match för match under hela veckan och kanske är den backen i Värmland jag ser störst potential i. Den kraftfulle ytterforwarden Anton Westlund får Sunnanå se till att plocka upp i A-laget på en gång, han är mer än väl värd en plats i division 3 för det formsvaga Sunnanå-laget. Det fanns fler spelare som skötte sin olika roller mycket bra, allt från de hårt arbetande forwardsen i tredje linan till reserverna på bänken. Hela laget andades positivism och lagmoral.
Tjejerna då? Jag upptäckte när jag läste mitt senaste inlägg att det var noll ord om tjejerna. Skämes ta mej fan Johan! Nu ska jag försöka ta igen lite. Silver i SDF-SM är otroligt bra. Att det sedan ska avgöras på lottdragning, förlåt straffläggning, är som det är. Tjejerna ska vara otroligt nöjda och stolta över sin insats. Inte sedan 90:orna har Värmlands tjejer varit i semfinal (och final). Det har varit några magra år, men nu tändes ett ljus i tunneln. Vi får hoppas att vi går mot en härligt högtryck med strålande sol de kommande åren.
På förhand hade jag av naturliga skäl mindre koll på tjejerna än killarna. Men nu har jag lite bättre koll, minst sagt. Målvakten Sandra Jansson, Skoghall, imponerade. Det syntes inte på henne om matchen hon spelade var en gruppspelsmatch mot Västergötland eller SM-final mot Uppland. Hon var alltid lika lugn och arbetade hela tiden metodiskt i målet och överarbetade inte situationerna. Bakom mig under semifinalen satt ett gäng tjejer från Gästriklands distriktslag och de satt å pratade om Sandra flera gånger och var impade av hon ustrålade ett sådant lugn.
I mars ifjol skickade jag ett SMS till Johan Gustafson, "jag har sett en tjej som kan utmana Adina om titeln bästa 94:an i Värmland". Jag hade sett en tjej snurra upp allt och alla i Lilla VM-slutspelet. En tjej med en härlig teknik, fart och bra avslut. Jag hade sett Emmie Johansson, då i Hertzöga, numera i BK Vålberg. SM blev, tyvärr ska jag tillägga, första gången jag såg henne sedan Lilla VM (jag ser alldels för lite innebandy, egentligen). Och ja, jag var nöjd med min analys från mars ifjol. Tillsammans med Adina bildade hon en farlig duo i Värmland. Man undrar ju bra hon skulle vara om hon hade rutin från seniorinnebandy och va bra hon skulle kunna bli om valde att satsa på innebandy. Men något säger mig att hennes framgång går en lite grönare framtid tillmötes. Emmie är nämligen med i ett av flicklandslaget i fotboll.
Skriver man om tjejernas 94-värmlandslag så kan man inte undgå att prata om Adina Augustsson. I hennes personuppigfter står det att hon är född den sjunde juli 1994, men när man ser henne spela undrar man verkligen om man läst rätt. Hon spelar som hon vore flera år äldre. Alltid lugn i sitt agerande, ligger alltid steget för i tanken, styr medspelarna, pratar mycket, besitter en fin bollkontroll. Jag kan fortsätta länge till, men för att göra det lite kortare, Adina är en komplett spelare eller för att citera Karl Pontén, eller var Oskar Thorén (eller kanske båda), "fan va bra Adina är alltså". Hennes plats som center i All-Star team var odiskutabel. Jag har full förståelse för att RIG, Mora, John Bauer Umeå, John Bauer Karlstad och säkert ytterligare något innebandygymnasie kontaktade Adina under SM och bjöd in henne till sina respektive uttagningar. Oavsett vad hon hamnar till hösten, så är jag helt övertygad om att hon går en mycket fin framtid tillmötes på innebandyplan. Även om jag förstås hoppas hon stannar i Hagfors några år till.
---
De andra lagen då? Det tar vi i nästa inlägg. Detta får räcka för denna gången.
---
För övrigt anser jag att Ekshärad Sporthall bör byggas ut samt att Hagfors behöver en ny sporthall.
Kommentarer
Trackback
